Små små bitar av liv. Insprängt i ögonen. Rödsprängt i vitorna. Som smutsstänk i det rena. Blodstänk i snön. Just så på allvar. Så allvarligt kan det vara. Små spillror av allvar i alla dåliga skämt, alla försök till humor, all ironi.
Snubblar över det ibland, allvaret. Ramlar in i det. Rusar ut ur det. Vågar inte vara i det, stanna i det, vila i det. Hittar bara små små bitar av mod i all rädsla och släpper dem direkt för de bränns i händerna.
Små små skärvor av ingenting mitt i allting. Små tomheter mitt i helheten.
tisdag 20 september 2011
måndag 5 september 2011
Nattdröm
Jag drömmer om en natt där alla får plats. Där mörkret kan gömma oss bara just så länge som vi vill. En natt som tar slut när vi öppnar ögonen. När vi tycker att nu, nu är det nog. Jag drömmer om en natt med en stor mjuk säng med hundra -kanske tusen- fluffiga kuddar och luftiga täcken. Som andas. Andas när vi andas. Och kanske en katt vid fötterna. Som andas.
En sån natt drömmer jag om. En natt utan korviga lakan, stickiga filtar och titta på klockan och glömma att andas. En natt utan kranar som droppar rätt in i huvet. En natt utan längtan efter en annan natt. En sån natt ska jag drömma om inatt.
En sån natt drömmer jag om. En natt utan korviga lakan, stickiga filtar och titta på klockan och glömma att andas. En natt utan kranar som droppar rätt in i huvet. En natt utan längtan efter en annan natt. En sån natt ska jag drömma om inatt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)