Jag var på resande fot. Över sälla jaktmarker, genom öppna kontorslandskap, under blinka lilla stjärna. Konstant nya riktningar, onåbara mål. Strax ovanför. Tog aldrig riktigt mark.
Men jag skickade ett vykort från varje vidd, varje vägskäl, varje vrå jag passerade. En påminnelse om min existens. En skärva av min omättliga, ostoppbara längtan. En kil av mitt närvarande i ditt varande.
