Jag vet hur dina ögon ser ut bakom ögonlocken när du blundar. Jag kan färgen, känner elden. Jag vet hur dina ögonfransar kittlas mot kinden och hur dina armar nästan är mina när de ligger runt mig så tungt som sovande armar gör. Hårt knutna runt min kropp är dina armar, fastbunden i dem är jag och du får aldrig knyta upp dem. Aldrig släppa ut mig.
Jag vet hur dina fingrar är ihoptrasslade med mina i ett virvlande snår av längtan och hur ditt ben är en låsregel som hindrar mig från att resa mig. Hindrar mig från att gå. Som om jag skulle vilja det. Som om jag någonsin skulle vilja röra mig alls. Jag vet att jag vill vara här.
Jag vet hur din bröstkorg höjs och sänks i mörkret och hur mina rörelser blir dina när vi andas. Och jag vet att det måste fortsätta så. När det ljusnar. Och ljusnar igen. Hur jag vill vara fastlimmad mot ditt bröst i varje strimma av mörker som någonsin ska sänka sig och hur din luft ska värma mig. Alltid.
Jag vet hur dina ögon ser ut när du blundar och hur jag vill se ut i dem.
