Rita på ryggen

 Får jag låna din rygg? En natt eller tusen. En sekund bland lånade sekunder. En sekund innan alla sekunder är slut.

Får jag ligga bakom dig i mörkret och rita med min hud mot din? Tunna, ickevägande fingertoppar mot tung, trygg rygg. Andas genom det mörka. Får jag? Skriva brev till dig med iskalla fingrar på din varma rygg. Jag vill. Du behöver inte läsa på en gång. Behöver inte läsa sen. Bara huden får vara där. Nu. 

Ibland säger ett ord mer än tusen, inget säger mer än huden.

Långa, ordlösa brev vill jag skriva. Rita silhuetter, figuriner, spegelbilder, karikatyrer och fantasifoster. Göra dem verkliga, ge dem hud. Skulptera, kryptera, vidimera. Lånat blir ägt. Allt sparas i huden. 

Får jag äga din rygg? En sekund eller resten. Jag ger dig huden. Varsågod.