Gift mig

Jag vill gifta mig. Det kan man kanske inte tro när man ser mig, men jag vill det. Gifta mig som fan vill jag. Ingen präst behövs men ett jävla kalas ska det vara. Inte ett öga ska vara nyktert och alla får gråta av lycka eller sorg eller sång eller trötthet vad man vill. Och dansa hela natten får man. Det ska man. Fast man måste inte. Man måste ingenting på mitt bröllop. Bara komma dit. Alla måste komma.

Och jag vill ha något gammalt, något nytt, något lånat, något blått och den ljuvligaste av klänningar och vara vackrare än bruden. Helt klassiskt. Inte religiöst,men klassiskt. Åh gud, det ska vara något så vansinnigt vackert.

Och jag vill ha en pappa som ger bort mig vid altaret. Eller skit i altaret, men jag vill ha en pappa. En pappa som ger bort mig och säger:
–Varsågod. Nu är hon er. Ta hand om henne. Var varlig, varsam, vanlig med henne så hon inte går sönder. För hon går lätt sönder. Det vet jag . Hon behöver någon. Behöver er. Så här får ni henne.

Sen går han ut och vi ser honom aldrig mer. Och han ska aldrig saknas. För nu har jag ju er.

Och sen får ni kyssa bruden. Som ni har väntat. Alla får kyssa bruden i tur och ordning på samma gång. Och bruden kysser tillbaka om ni vill. Precis som ni vill. Visst låter det underbart?

Så gift mig. Gift in mig. Gift bort mig. Förgifta mig. Gift dig med mig. Gör det bara. Jag är inte farlig, bara du är varlig. Precis som den sovande björnen i barnvisan. Väck björnen nu. Hon har sovit färdigt och vill ut på äventyr. Hon vill gifta sig nu, björnen.
-Gift mig nu!