Jag orkar inte vara fantastisk. Inte när inuti är trasigt och kladdigt och utanpå har tappat all solbränna, alla fräknar och knappt ens syns i spegeln. Då orkar jag inte vara fantastisk.
Jag orkar inte vara underbar när cigaretterna är slut och solen redan gått upp och jag är på väg hem i en taxi för att tunnelbanan är alldeles ouppnåelig. Och jag mår lite illa för att jag surfar i mobilen fastän jag så lätt blir åksjuk. Då pallar jag inte vara underbar.
Jag orkar inte vara vansinnigt rolig när tårarna sprutar åt alla håll fastän jag gömmer dem och det inte ens finns några inspelade skratt att släppa ut. Då orkar jag inte vara vansinnigt rolig. Inte rolig alls. Knappt vansinnig.
Jag orkar inte vara spännande och fascinerande när jag inte fascineras av någonting och jag orkar inte vara vacker när världen är så ful som den är precis när jag vaknar. Och innan jag somnar. Om jag somnar. Jag orkar inte vara vacker när världen ändå är så jävla ful.
Jag orkar inte vara unik när miljarder människor är precis som jag men kanske orkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar