Kom

Kom. Kom hit till mig. Till soffan där vi suttit tusen gånger. Jag sitter på din plats och du på min. Kom så undrar vi tillsammans om det kanske ändå är så att det inte längre är vi. Att tiden som var vår har tagit slut och att nya tider inte har plats för oss båda två. Kom så tänker vi på det en liten stund. Lägger våra pannor i kors och i djupa veck för att komma fram till att så kan det väl ändå inte vara. Inte än.

Kom. Så kramas vi. Jag längtar så efter dina kramar. De hårda, nästan desperata. Där dina armar är som rötter. Jag vill att du ska hålla fast mig. Hålla ihop mig. Lappa och laga mig. Och jag ska klamra mig fast i ditt hår och andas tjock luft in i ditt öra. Varma andetag. Nu kramar vi luften, allt innandöme och alla omdömen ur varandra en gång till och låter överflödig vätska rinna ut i en pöl på parkettgolvet. Hoppar i pölen gör vi sen, så det stänker på väggarna och på platt-tv:n. Igen. Och igen.

Kom så skrattar vi. Medan vi hoppar - och hoppas, hoppas, hoppas - skrattar vi åt allt vi kommer ihåg och allt som vi har glömt att vi kommer ihåg. Skrattar åt vår utsatthet, vår besatthet och vår tafatthet. Skrattar åt förgänglighet och dåliga skämt. Dina skämt har aldrig varit särskilt roliga. Men jag har skrattat ändå. Och jag vill göra det igen. Kom hit.

Vi skrattar och skrattar och aldrig sätter vi skrattet i halsen men låter oss ätas upp av det och av varandra.Och kysser varandra. En gång till andas vi munnars luft, dricker lungors saliv, äter tunga, läppar, tänder. Allt i ett. Du i mig. Och just där finns vi. För varandra. Hos varandra. I varandra.

Och när allt går sönder, som det gör både ibland och ofta, så gråter vi tillsammans och har ont på ett alldeles rent sätt. Vi har aldrig haft ont tillsammans. Alltid var för sig. Men nu gråter vi rena tårar och blandar dem. Vi fyller badkaret med tårarna och tvättar av oss alla smutsiga minnen. Simmar. Simmar längd efter längd i badkaret. Som vi kulle simma på de sju haven men aldrig fick plats.

Kom. Så lämnar jag dig. Kanske. Om du låter mig gå. Och lovar att ropa på mig när jag går.
Då ska jag lämna dig och komma tillbaka. Och du ska möta mig med öppna armar. I soffan där vi suttit tusen gånger. Och du ska säga; Kom.